Vi minns.
Till lillen som
aldrig hann bli stor
Text: Eden Shihamit
Vet inte riktigt hur jag ska börja det här,
Snarare om jag ens kan samla mig och skriva.
Känner bara att hjärtat och själen suckar djupt och livet är misär,
Försöker pussla tillbaks alla bitar för att förstå men allt bara faller isär.
Vill ställa mig och bara vara vulgär,
Men vad gör det om Filipos inte finns här.
En mamma och pappa förlorade sin son
Och en syrra sin storebror,
Nästan 3 hela veckor sen man tog dig ifrån dem och saknaden är minst lika stor.
Varje dag kämpar dem för att läka dem här såren,
Varje natt krigar dem med att torka bort den där tåren.
Ändå ganska sjukt hur livet kan vända så fort,
Att man kan beröva en oskyldig pojkes liv i hans ort.
Gud snälla vaka över våra yngre döden börjar knaka vid vår port.
Känner att allt det här bara är orättvis,
Att ditt liv fick sluta så olyckligtvis.
Du var glad och förväntansfull på att gå på din bal,
Men istället så tappade någon sin moral och allt slutade i en skandal.
Jag vill nu vända blicken till alla äldre,
Ser ni hur ni normaliserat mord och hur det skadar våra mindre.
Hur alla förlorat betydelsen av en människas liv,
Hur vi självmant väljer att sätta stopp på någons historia med bara en kniv.
Vänder vidare blicken till alla yngre,
Förlåt. Förlåt för den sorg ni bär bara blir tyngre.
Ännu en pojke förlorade i sina tidiga år,
Makthavarna utnyttjar detta för att skapa en metafor.
Men dem glömmer att han inte bara är en del av statistiken utan han var vår.
Svårt att förstå att du inte längre finns vid liv,
Svårt att i den här situationen inte blöda och vara destruktiv.
Jag vet att vi säger positiv inte negativ,
Men tyvärr just nu är den inte så relativ.
Vet dock att himmeln fått sin finaste ängel,
Att Guds tempel skriker av jubel.
Allt tack vare din familjs starka böner,
Vet att ditt namn för all evighet glöder.
Fekade, Melat och Abi vårt starkaste vapen i denna kamp är våran tro,
Vet att det är enklare sagt än gjort för skulle aldrig klara att gå i er sko.
Till Vår son, bror och kusin.
För evigt älskad. För evigt saknad.
Vila i frid.
Länge lever Fille.
Dear Gustaf Tronarp (Journalist på Aftonbladet)
Hope all is well with you!I am writing to sincerely thank you for covering the tragic murder of the young Flipos on broad day light on the stairs of his home by a cold blooded killer. Words can’t express my feelings after I read the story you wrote especially when I learnt the young Flipos was stabbed about 40 times on the head, neck, arms and torso by his peer. It’s extremely hard to fathom the extent of brutality and cruelty of fellow human being. It has been 9 months since the life of Flipos had been tragically taken away from us. But I am weeping and crying afresh as if I heard the news of his death just today.
I first met Flipos when he was five years old during his visit to Addis Ababa, Ethiopia with his father, mother and his younger sister Abigail. I drove them to Debrezit, about 35 kilometers south of Addis Ababa and we spent unforgettable day in Kiriftu lake side resort. I still vividly remember the young and extremely self confident Flipos walking with both his hands inside his pockets on the sidewalks of the lakeside resort. As little as 5 years old, the majestic and imposing personality of Flipos is still fresh in my mind ten years later.
May his little Soul Rest in Eternal Peace and Comfort. Amen!
Uncle from Australia.
I just want to thank you for taking the time to write about my nephew’s life story. It is the hardest thing to deal with for our family. There isn’t a day pass by when I come out of my bedroom every morning that I stop by his picture to say hello to him. Although I live in Toronto Canada my heart is in Stockholm with my sister’s family. We are broken by a senseless crime but very sad to hear the motive is unknown when there is a clear indication of premeditated action.
Regards, Dawit Tesfaye Canada
